Out there on my own





Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill. Bara... va? Vem, vad, hur, när? Nej. 
Helt plötsligt bara kom den här känslan. Sjukt egentligen hur någonting kan ändra ens sinnestillstånd totalt sådär. 
Vad ska jag göra? Vad händer nu? Jag orkar inte med det här. Jag förstår inte. Vem gör så? 
Det känns som att jag behöver tid för mig själv. Jag behöver koppla bort dom dåliga människorna (dom är nog inte dåliga egentligen men dom är dåliga för mig eftersom att jag i slutändan bara blir ledsen och besviken) och inte ägna dom någon tankekraft. Över huvud taget. Bara finna mig själv lite, igen. 
Vad fint det vore om man kunde radera människor helt och hållet från ens liv, egentligen. De människor som man antagligen hade varit lyckligare utan. Bara glömma allt och må bra. 

Fan vad arg jag blir. Varför bryr jag mig alltid mer om människor än vad dom bryr sig om mig? Vad är det för en ojämn fördelning? Här går jag och tänker för mycket, drömmer och blir glad och ledsen om vartannat, för att i slutändan bara bli lämnad ensam kvar. Utan några svar. Det kan väl knappast vara rättvist. Fy fan. Får man göra så? Är det verkligen lagligt? 

Det är vid såna här tillfällen som den här låten passar extra bra. För när det väl gäller, när allt kommer omkring, så är jag nog det enda jag har. Med mig själv. All along. Tragiskt men det kanske är så det ska vara? Om man är ensam från början kan ju inte bli lämnad iallafall. Kid Cudi finns iallafall alltid där och sjunger i ens öra så att man mår lite bättre <3






RSS 2.0