bilder: www.charmaineolivia.com

Har målat klart en tavla som jag hållit på med till och från sedan i onsdags. Nu orkar jag inte mer, skulle antagligen kunna göra lite mer på den men hela min rygg värker och känns jättestel. Särskilt högra skulderbladet! Aj, aj. 
Jag har så svårt för att bli nöjd med saker jag ritar/målar, jag ser alltid saker som hade kunnat bli bättre, som jag inte gillar, skulle vilja göra annorlunda. Jag är väldigt självkritisk när det kommer till det här intresset.. och osäker. Jag vet att jag blir bättre hela tiden, jag ser stor skillnad på hur jag ritar och målar nu jämfört med för bara något år sen. Jag har blivit bättre, men ändå. Nåja, jag tycker ju att det är roligt iallafall, jag älskar att rita och måla, och det är väl huvudsaken. 

Någon som inspirerar mig otroligt mycket är Charmaine Olivia. Hon är helt fantastiskt duktig, det finns typ inte tillräckligt med ord för att beskriva hennes talang. Verkligen WOW. Hur fina tavlor, teckningar och bilder som helst. 



Nu ska jag gå hem till Linneas nya lägenhet och ge henne tavlan. Hoppas hon gillar den. 

Igår gick Alfie på 6an, jag såg den när jag kom hem efter jobbet/efter jag tagit en fika med Sanna.
Jag hade sett den innan när jag var 16 men då tyckte jag att den var lite konstig/inte som jag väntat mig/inte så bra. Jag hade en misstanke om att jag skulle tycka annorlunda nu och wow det gjorde jag verkligen! Det är en väldigt snygg film (enligt mig), jag gillar verkligen sättet den är filmad på. Skådespeleriet är också riktigt bra, scenerna känns äkta (särskilt biljardscenen, faktiskt). Jag uppskattade storyn överlag väldigt mycket mer nu än vad jag gjorde sist. Bra film. Jude Law är så brutalt snygg i den att man typ dör. Sienna Miller med för den delen. 

Pappas bilder från typ 70-talet

Det händer mycket nu. På kort tid har min tillvaro föränrats totalt. Två gånger till och med! Jag tror att det är en bra grej. Men det är så konstigt, för en månad sen var jag helt inne i praktiken och allt som rörde den. För två månader sen var jag helt inne i.. någonting annat, en slags sysslolös ovetskap typ. Jag började inse att jag inte hade någon aning om vad som skulle hända och blev lite rädd. Och nu är det någonting helt nytt igen, som också snart är över och går över till någonting annat, som även det blir någonting nytt. Plötsligt så händer allt? Det är så konstigt med alla omställningar man går igenom, nya människor man träffar... Man vet verkligen aldrig vad som kan hända. 
Det känns fortfarande som att jag inte vet någonting, som att vad som helst eller ingenting kan komma upp. Och på ett annat sätt som att saker äntligen håller på att ordna upp sig, som att det klarnar. 
Om någon månad eller två eller tre har det säkert hänt något nytt igen. Eller kanske inte. Man är absolut inte kvar i samma säkerhet som man hade i gymnasiet, där man egentligen visste allt som skulle hända. Alla prov, alla resor, alla utgångar (i princip) och allt annat. Nu vet man egentligen inget, känns det som. Men det känns nog ganska bra. 
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, jag är på ett ganska konstigt humör. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Eller jo, det vet jag nog. 


Jag dör ganska mycket på Jonathan. Han är helt fantastisk. Sitter och lyssnar på honom nu, hans låttexter är så fina. 
Centrum. Den låten är så sann och tragisk och desperat. Åtminstone så som jag uppfattar den. Definitivt relaterbar. Melodin och beatet är också så himla bra i den! Och hans röst. Allt klaffar, den är perfekt ungefär. Tycker jag. 

Jonathan Johansson - Centrum: http://www.youtube.com/watch?v=1OSQr-RjNjA

bilder från http://emma.rockfoto.nu/
När man får ont i hjärtat, tittar, lyssnar, vill komma närmare. Mums. 

Han har nyligen släppt en ny skiva som finns på spotify (jag upptäckte honom bland 'new releases' för ca en halvtimme sen) och är snygg här: http://www.jonathanjohansson.se/klagomuren/.
Kan särskilt rekommendera låtarna Stockholm och Centrum. Älskar att göra nya upptäckter. 

Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill. Bara... va? Vem, vad, hur, när? Nej. 
Helt plötsligt bara kom den här känslan. Sjukt egentligen hur någonting kan ändra ens sinnestillstånd totalt sådär. 
Vad ska jag göra? Vad händer nu? Jag orkar inte med det här. Jag förstår inte. Vem gör så? 
Det känns som att jag behöver tid för mig själv. Jag behöver koppla bort dom dåliga människorna (dom är nog inte dåliga egentligen men dom är dåliga för mig eftersom att jag i slutändan bara blir ledsen och besviken) och inte ägna dom någon tankekraft. Över huvud taget. Bara finna mig själv lite, igen. 
Vad fint det vore om man kunde radera människor helt och hållet från ens liv, egentligen. De människor som man antagligen hade varit lyckligare utan. Bara glömma allt och må bra. 

Fan vad arg jag blir. Varför bryr jag mig alltid mer om människor än vad dom bryr sig om mig? Vad är det för en ojämn fördelning? Här går jag och tänker för mycket, drömmer och blir glad och ledsen om vartannat, för att i slutändan bara bli lämnad ensam kvar. Utan några svar. Det kan väl knappast vara rättvist. Fy fan. Får man göra så? Är det verkligen lagligt? 

Det är vid såna här tillfällen som den här låten passar extra bra. För när det väl gäller, när allt kommer omkring, så är jag nog det enda jag har. Med mig själv. All along. Tragiskt men det kanske är så det ska vara? Om man är ensam från början kan ju inte bli lämnad iallafall. Kid Cudi finns iallafall alltid där och sjunger i ens öra så att man mår lite bättre <3

Glad. En del saker gör en bara så lycklig. Små saker, som att få lite respons, återfå hoppet som man någonstans tappade. Jag ska inte hoppas för mycket men i vilket fall känns det bra att känna att man är påväg någonstans. 
Mot något bättre. Jag har väntat på en vändning ett tag nu, kanske är det nu den kommer? Jag hoppas verkligen det!
Det är dags nu. Jag behöver lite nya, bra saker i mitt liv. Åh!  

Some things just makes you happy. And I'm very happy at the moment! It might not work out the way I want it to, but still, it's nice to finally get some feedback and regain some hope. I haven't felt like this in a while, like things actually might work out and that I'm moving towards a good path after this bad one I've been wandering on lately.
I feel good. It's nice.

Asha Ali's pretty voice is still stuck on my mind, but today it's a happy song: 
The time is now (cause the time is now) - http://www.youtube.com/watch?v=0vKXyPIDqxM

photo by Camilla Åkrans

I've had this song on my mind all day. It's so sad, yet so beautiful. I love Asha Ali's voice, she's amazing. 

http://www.youtube.com/watch?v=C4ubBgKx8qg&feature=related - To bed. 

source: http://pinterest.com/ginia/tree-houses/


A must do before I die: Live in a tree, maybe in one of these amazing treehouses.

Greece, summer of 2011


Rainy, gray days like this one really makes me wish I could go back in time. Back to the days for about a month ago when I was floating around in the clear, neverending, blue ocean somewhere in Greece, while the sun beamed down at me, making my skin brown(ish). Yeah, I miss those days :) And I will miss them even more in a few months. 

However I have to admit that autumn also has it's charm, and in a way I'm looking forward to it. I just wish summer could last a liiittle longer (and be a whole lot warmer) here in the north!

Såg den sista Harry Potter filmen ikväll med Julia. Det känns så sjukt att det är helt slut nu, läste visserligen klart bokserien för cirka fyra år sedan men ändå, nu är det verkligen helt och hållet slut. Inga fler böcker, inga fler filmer. 
Dessa har verkligen funnits med mig under hela min uppväxttid och har säkert präglat mig en del som person, garanterat haft ett visst inflytande över mig iallafall. Och nu är det över. Jag grät många gånger under filmen, trots att jag visste allt som skulle hända och även vid tillfällen som inte ens var sorgliga egentligen. Kan inte hjälpa det! 
Nu låter jag förstås alldeles för melodramatisk och typ besatt haha, men det här var faktiskt en speciell filmupplevelse för mig. Det känns lite som slutet på en epok. Tror nog att andra inbitna Harry Potter-fans kan förstå hur jag menar! 

Saw the last Harry Potter movie tonight. Definitely a very emotional moment for me, it feels crazy that it's all completely over now! But I guess that everything must come to an end at some point, and make room for new, magical beginnings.

I love to draw and paint. Even though I'm not the most gifted artist and there are lots of people waaay better than me and more talented than I'll ever be. I just love doing it. It makes me happy and sometimes it fills my entire body with so much joy, it's hard to explain. I feel so happy and grateful to be able to do something that I like this much whenever I want to. 

<3

And the truth is that you no longer care. 

Today I bought a (quite big) canvas panel and a new aquarellepad. Hopefully they'll turn into nice paintings. 

Beautiful things. Good Music. Art. Friends. My cat. Family. Beautiful clothes. The sun. Movies. Nice men. Cozy cafés. Photography. Ice cream. Dreams. Kind people. Rain. Lipstick/lip balm/lipgloss. Magic. Tattoos. Stars (the ones on the sky). Good books. High waisted shorts. Coffee. Marc Jabobs handbags. Laughing. Cute animals. The moon. Lanterns. Alice in Wonderland (the cartoon version and the novel). Summer. Nice shoes. Twin Peaks, Lost and True Blood. Good quotes. Big cities. Food. Small greek islands. The ocean. Life. And more.